Pepparkakor, klenäter, mandelmusslor, hopp och förtvivlan

Efter att ha gått igenom en av de mer omtumlande helgerna i mitt liv så återväner livet, för mig i alla fall, till ett helt normalt liv igen. Det är faktiskt ganska konstigt att livet ter sig så absolut sjukt. Helgen som gick skulle vara en kul, fantastisk helg och det var den också, åtminstone för det kära brudpar som gifte sig på lördagen, men den var det definitivt inte för vännen som miste sin make. 6/12 kommer att vara en dag som aldrig glöms bort.
Trots allt har det ändå blivit ett julbak genomfört, kakorna ligger där i sin prydlig lådor, precis som vanligt. Känslan av att allt är förändrat men ändå är precis som vanligt är knäpp. I morgon skall jag träffa Greta då kommer hon säkert att förklara för mig att det är naturligt att känna så här.
Lillan känner nu att halsen känns sårig och det är inte bra, hon som skall till Jönköping och spela STOR VIKTIG tävling till helgen. Förmodar att jag bör vara JÄTTE stressad för att vi skall vara borta hela helgen men det skall bli kul och det blir ju faktiskt jul även om jag inte stressar.